Jag har ju varit ett träningsfreak och tyvär lidit av anorexi och ortorexi sedan 1984. Efter behandling på Ätstörningsenheten på Eriksbergsgården i Örebro 2002 så tycker jag att jag kan hantera mat och träning mycket bättre även om jag har mina "perioder" av lite för mycket träning och matfixering. Sedan jag fick fibromyalgi och den började göra mitt liv till ett litet helvete så tränar jag mycket mindre. Har börjat med stavgång. Min läkare sa att det är ganska hög procent anorektiker som drabbas av fibromyalgi, eftersom man redan har en störning på centrala nervsystemet. Den kom smygande förra året då jag gick in i en tung träningsperiod med minst 1 mil om dagen i sol, regn, snö och rusk. Började med att mensen försenades 2 veckor, blev förstoppad,  kroppstemperaturen sjönk så att jag vaknade och skakade på nätterna. Benen domnade bort, kroppen värkte, musklerna  i ryggen "krampade"... Temepraturen löste jag med att slänga i mig en torkad peperoncino innan läggdags, den höjde tempen. Jag gjorde undersökningar under 8 månader innan det kom fram till vad det var. Under tidens gång hittade man även ett diskbråck mellan 2:a och 3:e kotan, nervrotsinflammation mellan 4:e och 5:e kotan samt sliten höft. .Trots detta sprang jag fram till maj, tills jag inte kunde sova längre och hade problem med att tom röra i såskastrullen på jobbet.

Nu har jag inte sprungit sedan dess, men har forfarande jäkligt ont. Vissa dagar mer och vissa daga lite mindre men aldrig fri från smärta.

Men under min riktigt tunga period 1997-2002 så sprang jag minst  1 mil varje morgon innan jobbet, efter jobbet styrketränade jag tungt innan jag körde ett spinningpass. Sen var jag ju förståss mamma med allt vad det innebär. Höger knä opererade jag två gånger år 2000 för menisk och ledband men det stoppade inte mig. Jag är väldigt ledsen över att mina barn fick spendera så mycket tid i gymmet som små och att jag så ofta bara lagade mat till dem och tittade på när de åt. Själv levde jag på proteinpulver, fil eller yoghurt och olika piller typ cla, omega-3, pyruvat och vitaminer. När jag en kväll 2002 satte mig och åt middag med dem var det stor fest!!!

Jag har aldrig slutat att träna (hade ett tvingat uppehåll under behandlingen på Eriksbergsgården) men jag kan nu leva med att hoppa över några dagar och nuförtiden så går jag inte till gymmet utan föredrar att röra på mig ute.