I helgen hade Jukebox Band en konsert för insamling av pengar till hemlösa hundar och katter. Denna gång var det på teatern i Novi Ligure och pengarna gick till Arca Novese som driver kommunens hundgård.
Då tyckte vi att det passade att ta med Linus, som adopterades från Arca Novese i oktober 2008. Han var då en mager, rädd, smutsig hund med matt tovig päls som var rädd för bland annat män.
I dag är en en lite lite överviktig, kastrerad, groomad och trygg kille som sover på soffan med sin flock som består av två människor och två katter samt en tokig hundkompis. När volontärerna från Arca Novese kom kände de genast igenom honom trots att 3½ år passerat och säkert ett tusental hundar på hundgården!!! Linus, ropade de när de fick se honom. Kanske kommer de just ihåg honom som fick ordna pass och anikroppstest för rabies direkt för resa till Sverige i november samma år. De var så imponerade att den luggslitne killen skulle få ut och resa och se europa... Kan också vara så att de kommer ihåg honom i och med att de lämnade honom på mitt jobb, ett slott med en stor slottspark.

I alla fall fick han komma upp på scenen i mitten av konserten för att visa upp sig med husse som berättade vad bra det var att adoptera en hund från hundgården. Han kallade Linus sin son! Han fick ta emot applåder och jubel! Efter konserten var han den stora stjärnan som alla ville hälsa på. Var ganska förvånad över hans beteende för han brukar vara blyg för främmande och rädd för barn. Men alla fick klappa och han pussade även några på munnen, han är annars ganska snål med pussar. Kanske kände han att det var människor som tyckte om djur.

Funderar på en repris i Tortona och Arquata, det är bra för Linus att få träna att vara bland lite mer folk samt att han visar vilken nytta man kan göra om man adopterar en hund.

Jätteroligt att Daniel och Victoria vågade välja annorlunda och nya namn på sin dotter! Estelle Silvia Ewa Mary. Estelle Bernadotte var gift med Folke Bernadotte och Grevinna av Wisborg. Hon var även Röda korsets ordförande.

Vi har köpt en fertilitets monitor. Det var extrapris på apoteket, 86 euro med 16 stickor i förpackningen. Två förpackningar clearblue ägglossningsstickor med 7 stickor i varje kostar 70 euro så det kändes som ett bra köp.
24 extrastickor kostar 28 euro på extrapris, kommer inte ihåg vad ordinarie var, kanske 33 euro.

Vet att vår chans att bli gravida sänghalmsvägen är minimal, men vi försöker ändå. Nu har jag ju börjat med Clomid idag så det kan vara bra att ha koll på ägglossningen.
Har beslutat att skippa alla kosttillskott förutom Inofolic båda varianterna, omega 3 och bidrottninggelé, Tar 50mg levaxin på morgonen och tänker köpa en ny förpackning medrol 4mg i morgon.

Jag trivs jättebra på nya jobbet på "Il Fornaio" i Tortona. Håller just nu på att lära mig alla brödsorter och har fått ett kompendium att läsa på med alla mjölsorter de använder. Har jobbat i tre dagar. På lördagar ska jag jobba förmiddag på en av deras andra butiker tillsammans med en tjej som heter Silvana. Vi jobbade allså igår och det gick jättebra. På förmiddagrna finns det ju jättemycket bröd, foccaccia och pizza så jag hann snappa upp många brödsorter. På den andra butiken jobbar jag eftermiddag och då finns det endast ett litet sortiment kvar.

De säljer även vin, andra livsmedel som mjölk, pasta och delikatesser. Det är lagom med arbete, precisa vad jag orkar med. När jag kan brödsorterna bra så ska jag jobba ensam måndag till fredag i butiken i centrum och på lördagar när det i mycket i den andra butiken så ska det alltid vara jag och Silvana.

i fredags och sedan har jag gråtit till och från. Min kompis som varit frisör i herrans många år, som klippt och färgat mig sedan 2007 har förstört mitt hår.
Jag ville ha som den högra bilden men spara min långa lugg som på den vänstra bilden i förra inlägget. Hade med mig bilden till salongen. Hon har klippt av luggen, på ena sidan är den 2 cm bara och på andra räcker den som mest till mungipa. På högersidan har hon klippt av håret i höjd med örsnibben, rakt av bara och sparat långt i nacken. På vänstersida har hon klippt som jag ville, det är bara det att den sidan är kortare än det längsta på högersidan. Det sår för jävligt ut och jag vill sätta i extensions där det fattas hår.

Har mailat en jätteduktig tjeje i Sverige som får fixa till det så gott det går när jag kommer hem i juni. Då kanske håret vid högerörat har växt en del så att man kan få till en page.
Tyvärr måste jag ju då kapa va 5 cm igen (det är 5 cm skillnad på håret vid höger o vänster öra). Min tanke var ju att få bort allt slitet och börja spara till långt igen. Nu går inte det.

Varit på outleten och köpt ny ansiktscreme. Eller ny, jag har använt den förut, men har provat ett annat märke i ett par månader. Dock så var det specialpris på denna nu så jag tog den, 26 euro.

I dag har jag druckit en espresso. Det var myyyyycket länge sedan sist. Gott var det i alla fall. Kan tänka mig att ta en om dan, eller i alla fall varannan dag...
Har nämligen bestämt att göra som läkaren sa, njuta av livet och kasta bort alla kosttillskott som läkaren INTE har rekommenderat.

Ikväll blev det även ett gott vin och kycklingfilé med gorgonzolasås och kokt zucchini. Vinet överraskade mig verkligen. Vi har några toppviner hemma, bla ett Barbera från Nizza Monferrato och ett Barolo som jag aldrig vill öppna då det kommer från Morras vingård (fick med henne hem i en vinlåda som extra "bonus" 2008). Massimo fick ett antal vinflaskor från diverse företag i julklapp, bland annat ett Barbera del Monferrato DOC från Sala Monferrato som verkade lovande. Och det var faktiskt helt otroligt gott med djupröd nyans, god doft, rund smak och lämnade riktigt kraftiga gardiner på glaset. Alkoholhalten var 14% så det var iofs inte så konstigt att det lämnade tunga spår på glaset, men dessa gardiner är även ett tecken på kvalitet. Hade inte förväntat mig det av en present från Acos! Jag tog två glas, givetvis inte så fulla som man häller i om man är hembjuden till någon i Sverige utan man häller i till brytpunkten på "bulan" på glaset. Det finns en anledning, att man ska komma ner med näsan och känna doften av vinet. På så vis drack vi två glas vin var och det är fortfarande mer än hälften kvar i flaskan.

Visar en bild på hur mycket man ska hälla i vinglaset.

Läste även en artikel om att ett litet glas rödvin om dagen kan förhindra fettlever (skrumplever). Jag har tyvärr det också fast jag dricker så otroligt lite. För min del är det alltså inte alkoholrelaterat. Mer troligt att det härstammar från den tiden jag hade ätstörningar och bland annat tog efedrin för att orka springa i flera timmar trots att jag inte åt ordentligt. Efedrin kunde man köpa på nätet från ett företag i Holland förr i alla fall... Hoppas att det inte längre är möjligt, det var det dummaste jag gjort. 

Var på anställningsintervju idag i Tortona gällande arbete i en bröd och delikatess affär. Det gick bra och jag börjar i morgon. Ska jobba 16-20 på vardagar och 9-13 på lördagar. Lördagar är det dock i en av deras andra butiker. De har tre stycken. Vi ska börja med att jobba tillsammans ägarinnan och jag, sen är det meningen att jag ska öppna och stänga själv på eftermiddagarna, hon själv ska jobba förmiddag. Tur det för de öppnar 06.15 på vardagar.

Testade minus med CB digital i morse.
Kände att jag ville testa eftersom jag känner att mensen är på väg och vill sluta med progesteronet om det var så.
Har fått Clomid (Klomifen) så att vi kan testa hemma tills vi kan göra FET i mars. Men frågan är hur mycket det hjälper. Massimo hade visserligen 20% andvändbara spermier, men de var ca 25 miljoner i antalet. Ett normalt ejakulat ska innehålla minst 100 miljoner. Spermierna är också ganska slöa i och med att de har det för varmt. Massimo har ju pungbråck och småcystor i testiklarna. Tänk 5 miljoner slöa spermier som ska försöka att ta sig förbi 20 miljoner stillastående för att nå målet uppe in äggledaren.
Hur sjutton ska det gå till?
Fördelen med Clomid är att jag har möjlighet att lossa fler ägg. Massimo vill att jag ska höra med Dottoressa Maccharini i Novi Ligure om vi kan få inseminera i februari och april så att spermierna får lite hjälp på vägen. Ringer henne i morgon.

I dag klockan 15 begravdes Vito Marsico i kyrkan i sin hemstad Serravalle Scrivia. Den stora kyrkan var överfull, framför allt av musiker. Vito hade jobbat på konservatoriet i Alessandria och var en mästare på klarinett och saxofon. Han hade spelat med så otroligt många.
Vi var dock tvungna att åka innan kistan bars ut till bilen. Massimo skulle åka ända till Bergamo och spela. Hela vägen hem i bilen upprepade Massimo att han inte kunde förstå att Vito var borta. Han undrade vilken mening det var att leva i drygt två år med smärta och hopp om att kanske överleva, för att slutligen dö när man besegrat cancern.
När jag lärde känna honom var han redan sjuk. Jag minns honom som lång, mycket blek och utan hår, otroligt ödmjuk. I dag svämmar facebook över med bilder och filmer med Vito. Nu får jag se hur han verkligen såg ut.

Vila i frid Vito.

Vito gick bort klockan 2 inatt.
Han hade blivit friskförklarad från leukumin för ett par månader sedan, istället dog han av att hans lungor kollapsade. Aboulia, jag vet inte vad det kan heta på svenska.
I morgon är det rosario i kyrkan och på tisdag begravning. Vito skulle fylla 41 den 25:e februari...

Ska till Restaurang Cristal och jobba, får se hur det går.. Egentligen borde jag inte med tanke på den situation jag befinner mig i. Men säger jag nej så kanske de aldrig ringer igen, även om jag har riktigt goda skäl att säga nej. Problemet är att jag inte kan/vill berätta skälet för dom och vill inte heller hitta på nåt.

När man är ledsen så lockar det fram mer tankar och minnen.

Jag börjar tänka på min mamma och de år av helvete jag och min familj gick igenom.

I april 2006 tog jag beslutet att åka till Italien för att jobba under 1-2 år. Jag hade sedan år 2000 varit i en relation med psykiskt och fysikt våld. Jag hade tillslut 2005 lyckats ta mig ifrån men trakassierierna fortsatte, tom på mitt nya jobb  i och med att även han jobbade på en statlig myndighet. Jag vidarebefordrade mail till polisen och lämnade in min telefon för att de skulle ha tillgång till alla meddelanden, men han lyckades alltid att slingra sig ur.

Det var jobbigt, jag tyckte inte om att röra mig på stan själv och hade ofta panikångest.

Min mamma led också av hur jag och barnen hade det. Hon mådde även dåligt av andra orsaker. Men mycket pågrund av den smärta hon kände så försaökte hon att ta sitt liv 2003. Då hade den här personen  även ringt hem till min mamma. Den gången överlevde hon men hamnade på intesiven i ett par dagar.

Hon fick sedan problem på jobbet med mobbing och utfrysning, så hon fick byta arbetsuppgifter en tid. Hon fick hjälpa en ung kille som fått stroke med hans utbidning och vardag på Karlskoga Folkhögskola. Karlskoga Folkhögskola har kristna grundvärderingar, men mobbing var det ingen som brydde sig om...

När jag tillslut kände att jag inte orkade mer, så bestämde jag mig alltså för att hålla mig borta ett tag. Min mamma tog det hårt när jag skulle åka. Jag minns på Arlanda hur dåligt hon mådde.

Men vi pratade sen varje dag i telefonen och skickade mail.

Hon skrev att hon ville bli bra och ville bli inlagd. Hon kontaktade en läkare på Karlskoga Lasarett som inte orkade lyssna. Han skrev ut medicin och skickade hem henne. Ingen fick veta att denna medicin tar dig först ner i det djupaste svarta hålet innan det börjar vända och att man därför inte ska lämnas under uppsikt.

Mamma ville in till akutpsyk i Örebro. Det var Valborg och pappa ville istället ner till sommarstugan. Han förstod inte allvaret och tyckte att de kunde åka en annan dag. Mamma hade inte körkort. Ingen annan fanns heller som kunde köra henne, jag var i Italien, brorsan hade sina demoner att brottas med så han kunde inte köra.

På Valborg satt min mamma inne hela dagen och tittade apatiskt framför sig medan pappa var ute och jobbade. På kvällen tog pappa ett par öl och somnade på soffan. När han vaknade frampå morgonkvisten så var mammam borta.

Han letade överallt och ringde ganska snart polisen. Jag blev väckt av att polisen ringde och ville prata med mig, fick även prata med pappa. Man hade helikopter och hundar i sökningen. Denna sökning kom att pågå i olika omfattning tills isen lade sig igen på vintern...

Sen återkom våren och sommaren och hösten året efter. 25:e november 2007 hittades mammas kropp inte alls många hundra meter från sommarstugan i en vassrugge. Hon blev identidierad av sina kläder, vigselringar och tandkort.

Under denna tid hon var borta, 1 år och 7 månader så led jag alla helvetes kval. Jag hade en far och en bror som påpekade att det var mitt fel att mamma tagit livet av sig. Att hade jag inte åkt så hade hon levt...  detta hade jag ofta malande i huvudet. Jag hade mardrömmar om mamma och att jag hittade henne iskogen med djur som stod och åt på henne.

Men jag vet att om jag varit hemma, så hade jag kört henne till akutpsyk. Jag har själv varit där och rekommenderade även henne att ta sig dit. Hon hade folk omkring sig hemma som hade kunnat hjälpa henne. Jag fösökte ju bara själv att fly undan mina demoner.

Tankarna på mamma finns där alltid, jag har så mycket frågor, tänker på vad jag kunnat gjort annorlunda. Om det spelat någon roll. Hon återkommer ofta i mina drömmar men är då levande .

Det har varit svårt att växa upp i en dysfunktionell familj, med en mamma som haft svårt att kommunicera (hon ville att man skulle läsa hennes tankar) och hade djupa sår från barndomen, en pappa som även han har djupa så från barndomen och med någon typ av känslomässig störning (han mår aldrig dåligt och kan inte på något sätt sätta sig in i hur det kan vara, det ju "bara att... " är hans lösning) min bror har alldeles säkert även han en diagnos och säkert även jag. Jag hade ätstörningar mellan 15 och 32 års ålder. Kämpar fortfarande med dem men har dem under kontroll. Det viktiga för mig var att söka hjälp och försöka må bra, det insåg jag tidigt. Tyvärr så insåg inte övriga i min familj vikten av att få hjälp förrän det var för sent.

Ikväll gjorde jag en wrap som jag fyllde med kättfärssås, smörsvängd spenat och grovriven parmesan!

Till en wrap:
1 ägg
3 msk mandelmjöl
3 msk mjölk
1 msk linfrö
salt, oregano
smör till stekning

Vispa ihop alla ingredienser och stek wrapen i en stekpanna, precis som en pannkaka. När den är klar är det bara att fylla efter smak!

Massimo har hastigt fått åka till Genova. En av hans bästa vänner drabbades av leukemi för att par år sedan. Han hade gift sig med en amerikanska och flyttat till USA och precis börjat som musik/saxofon lärare där när han blev sjuk. I och med att de inte hade råd att behandla honom i USA så åkte han hem till Serravalle och började behandling i Genova.

Han har haft svårt att träffa vänner i och med att han varit så infektionskänslig under behandlingen. Men för 1½ år sedan mådde han såpass att vi kunde gå ut på en Sagra en kväll tillsammans. Då var även hans fru Lisa med som stannat kvar i USA. Sen har tillfällena blivit färre, men han var alltid vid gott mod.

För en stund sedan ringde telefonen, läkarna har satt honom i medicinsk koma. Han hade så ont och det är inte långt kvar... Föräldrarna har bett hans närmaste vänner att komma dit och ta farväl så Massimo har nu åkt med Enrico och Alessandro till Genova.
Massimo var helt förstörd, grät och ville först inte åka. Han skulle inte klara det sa han. Men jag tror att han skulle ånga sig sedan. Jag tror att Vito vet och känner deras närvaro, även om han ligger i koma.

Massimo ska spela ikväll i Acqui Terme. Jag tycker så synd om honom som sedan måste klä på sig en mask och uppträda. Han är bandets "motor" och skämtare som pratar och skojar mellan låtarna.

Usch, det här känns så hemskt...

I dag har jag gjort Zucchinipasta med köttfärrås.
Zucchinin rev jag på rivjärnet med långa tag och sedan lät jag den koka i ca 30 sekunder i saltat vatten. Jag vill ha den al dente.

Köttfärssåen gjorde jag på italienskt vis, det vill säga gjorde en "soffritto" på  finhackad lök, vitlök, blekselleri och morot. Detta fräste jag i olja och tillsatte sedan 400gr köttfärs och fräste tillsammans med soffritton. Jag tillsatte ½ flaska passerade tomater, vatten, peperoncino, salt, oregano. Detta fick koka i 1½ timme och då och då spädde jag på med mer vatten. Om man vill kan man istället späda på med lite rödvin. Detta lång kok gör att det kommer fram otroligt god smak och ingen som helst buljong behövs.

När såsen efter 1½ timme blivit tjock så gjorde jag något så oitalienskt som att hälla i 2 dl grädde och lät det koka ihop någon minut.
Smakade sen av den med ytterliggare kryddor.

Till detta rev jag över en långlagrad parmesan.

Jag äter alltid på assiett, då ser det mer ut. En assiett är precis också vad jag orkar med. Då är det lätt att portionera upp maten. Jag blir otroligt mätt av den här LCHF dieten.

Vi lärde känna Garth och hans pappa Phil i augusti 2010 när Phil spelade på Jazzfestivalen På Serravalle McArthur Glen outlet. Phil är, för er som inte vet en levande jazz legend. Han gifte sig med sin vän Charlie Parkers änka och de flyttade till paris där Garth växte upp. Garth är en otroligt duktig fotograf.

När han åkt härifrån så skulle han strax gifta sig hemma med sin gravida sambo.
Deras som föddes förtidigt i början av januari 2011. Här är en bild som han delade med sig av på facebook senare när Christopher blivit lite större

Det på går en studie vid Palm Beach Center for Reproductive Medicine som går ut på att utröna om Inofolic plus kan ha positiv påverkan på amh.
Studien ska avslutas nu i februari, så väntar med spänning på resultatet.

ca 25 st

150 g sötmandel
75 g smör, rumsvarmt
1 dl Sukrin
3 ägg
7 dl mandelmjöl
2 tsk bakpulver
Vaniljpulver, alternativt vaniljarom motsvarande 2 tsk vaniljsocker

Sätt ugnen på 200˚C. Hacka mandel grovt. Rör smör och sockerersättning poröst med elvispens vispar.
Tillsätt ägg, ett i taget under tiden du vispar. Blanda samman mandelmjöl, bakpulver, vanilj och mandel och rör ner det i smeten. Vispa på lägsta hastighet tills allt är blandat, inte längre. Tag upp degen på köksbänk och rulla den till två längder som är lika långa som plåten. Platta till lite. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Baka längderna i nedre delen av ugnen i ca 30 minuter. Ta ut plåten. Sänk värmen till 120˚C. Låt längderna svalna lite och skär dem sedan i långa, sneda bitar. Lägg tillbaka dem på plåten med snittytan uppåt och torka dem i ugnen i ca 30 minuter eller tills de är torra.

2 dl fröblandning(solros-, sesam- och pumpafrön)
½ dl hela Linfrön
2 msk Pofiber
1 msk Fiberhusk
½ dl Kokosfett utan smak
2½ dl kokande Vatten
½-1 tsk salt

Blanda alla torra ingredienserna i en bunke. Smält kokosfett i en kastrull, tillsätt vatten och koka upp.
Häll därefter vätskan över fröblandningen, rör om ordentligt. Smaka av om smeten är lagom salt. Låt stå och svälla en stund och häll sedan upp på en plåt med bakplåtspapper, sprid ut till en tunn kaka med bakskrapa.
Grädda på 150° i ca 45-60 minuter. Ta ut och markera fyrkanter med degskrapan. Sänk temperaturen till 50 grader och låt stå och torka i ett par timmar. receptet hittade jag på Birgitta Höglunds Mat.

Just nu är jag obotligt trött. Sitter lite framför datorn en liten stund men går sen till soffan och läser i mina studieböcker.
Har fortfarande ganska ont i äggstockarna, speciellt när jag kissar. vaknar 1-2 gånger per natt för att kissa. Känner mig varm, svullen och som sagt trött, trött, trött.

Varenda gång jag ruvar och tar progesteron får jag ont i livmodern och ryggen efter några dagar. Jag har ju redan sen tidigare ont i äggstockarna på grund av lätt överstimulering. Känner mig verkligen ur slag.

När vi kom hem idag efter våra ärenden så frågade Massimo vart jag lagt sommardäcken.
Vi hade nämligen min bil då hans bil var full av trummor efter gårkvällens spelning. Han hade tagit min bil till gummiverkstaden och bytt däck i onsdags och lämnat kvar sommardäcken med svarta plastsäckar runt om bak i min bil. Nu låg det bara svarta plastsäckar kvar.
Kan säga att jag efter äggplocket och embryotransfern inte har lyft nåt tyngre än ett mjölkpaket.

Hade problem att låsa upp dörren när vi skulle åka men tänkte att det berodde på kylan. Men det visade sig att stängningen till en bakruta är trasig, låset till bagaget är trasigt och en annan dörr är trasig.

Däcken skulle egentligen kastas, de var i princip blanka, men Massimo hade tagit med dem hem ändå och sen lämnat dem i bak i bilen. Så nu blir det att gå till Carabinieri i morgon.

Det som var bra i det hela är att han äntligen fått tummen ur att röja garaget. För jag vill inte lämna min bil ute nu när någon vet att det går att ta sig in i den på flera sätt. Vi har alltså ett garage fullt med skit så att man inte får in nån av bilarna. Likadant var det på vinden och två rum när jag flyttade hit, de har jag röjt och kastat 3-4 billaster (då har jag en Doblò, skåpbil, som man kan fylla med mycket). Jag har även möblerat dessa två rum till kombinerade datarum/gästrum och vinden har fått träningsutrustning och plats för att torka kläder...
Detta gjorde jag 2010 när jag flyttade in och bad honom att rensa garaget i och med att jag gjort allt annat.
det har varit en ständig diskussion och "att jag gör det på söndag när jag är ledig". Men idag fick jag spel, min bil ska in där ikväll!!!
Så han får fylla min bil med allt bråte som ska kastas och sen köra in den i garaget. På måndag har soptippen öppet så det är bara att åka o slänga. Äntligen!!!
Synd bara att min bil blev utsatt för inbrott, vet inte ens om försäkringen täcker iom att det var stöldbegärligt gods i den och att den inte stod i garaget. (Men dom där däcken var värda nada).

Håller på att förbereda maten till ikväll och det blir sånt som fanns hemma i kyl och skafferi.

500 köttfärs
1 ägg
1 riven gul lök
1 dl grädde
150 g fetaost
4 soltorkade tomater
salt o peppar
finhackad persilja
finhackad vitlök
2 msk psylliumfrön
smör
Pumpafrön

Blanda köttfärs, riven lök, ägg, grädde, salt o peppar, persilja, vitlök och psylliumfrön ordentligt. Mixa fetaost och tomater.Platta ut köttfärsen på ett bakplåtspapper och bred på fetaostblandningen. Med hjälp av bakplåtspappret kan det sen lätt rullas ihop till en limpa. Lägg i en smord ugnfastform och pensla limpan med smält smör.
Grädda i 200 grader i cirka 45 min och ös den ibland. De sisa 10 minuterna kan man strö pumpafrön över limpan.

Av stekskyn kan man göra en god sås, koka bara ihop den med grädde eller creme fraiche samt smaka av med kryddor.
Jag ska servera den med ugnsgrillade zucchini. Annars passar även sallad med oliver, rödlök, tomat, grillade grönsaker samt tsatziki.

Jag gjorde ju Tiramisù häromdagen och den blöev jättegod. Det enda kruxet är att mandelkakan inte direkt suger åt sig kaffe, självklart i och med att den inte innehåller mjöl. Om man doppar den i kaffe så måste man pressa ur ganska mycket, annars bli tiramisùn blöt i botten. Nästa gång ska jag prova att ha i kaffe i kaksmeten istället och på så sätt få kaffesmak.

Häromdagen la dammsugaren utav. Det är katastrof i ett hem med tre katter och två hundar.
Ville inte åka och köpa en ny själv då jag inte ville kånka på något (läkaren sa at jag inte fick lyfta eller bära tungt). Massimo har bara varit hemma slängt i sig mat och åkt och spelat så han har inte kunnat hjälpa mig. Idag dock var vi tvungna att ta Linus till veterinären för att kolla det inflammerade örat, samt köpa kattmat. Så då slängde vi även förbi Iper för att köpa en ny dammsugare. Det blev en utan påse med HEPA filter. Ariete Jetforce heter den och jag har nu premier "kört" den. Den sög verkligen bra och katternas fåtölj blev helt ren från katthår!

2 ägg
100 gr mascarpone (dyrt i Sverige, man kan ta kvarg eller grädde)
1 dl mandelmjöl
2 msk psylliumfrön
smör till stekning

Vispa ihop alla ingredienser och låt stå att svälla i ca ½ timme. Klicka sedan ut till plättar i en het stekpanna. de blir ganska tjocka.
Servera med vispad grädde och bär samt toppa ev. med lite solrosfrön.

Tog upp med läkaren idag om allt man försakat under den här tiden sen barnförsöken började. Vin och kaffe till exempel.
Jag drack mitt sista glas vin någon gång i juni. Och kaffe slutade jag med strax efter. På klinikens inrådan började jag med Inofolic i juli och lade till Inofolic plus när mensen kom. Till det blev jag rekommenderad omega-3 och lågkolhydratkost. Jag berättade att jag tog bidrottninggelé och det var helt ok att ta.
Den cykeln blev oerhört bra. 24 ägg varav 18 var andvändbara. 12 befruktades och 6 frös man ner. Resultatet blev 3 blastocyster och en graviditet som slutade i missfall.
Denna gång har jag proppat i mig omega-3, D-vitamin, E-vitamin, Multivitamin,Mighty Greens, Spirulina, Macaroot, Folsyra, Inofolic, Inofolic Plus och Levaxin. Läkaren sa dock att allt det andra vet man inte hur det fungerar, därför rekommenderar de bara just de jag nämnde i början samt ev en multivitamin med jod.
Han tyckte inte heller att man skulle försaka för mycket mellan behandlingarna, något glas vin eller två i veckan var tvärtom bra. Dels för att det innehåller värdefulla antioxidanter (bla resveratrol) samt att njuta gör att man mår bra och just att må bra i själen är viktigt när man gör IVF. Då har man större chans att lyckas. Man skulle inte tänka på IVF hela tiden och fixera sig för mycket vid det enligt honom.

Mannens tillskott har ju dock funkat bra, han hade 20% användbara spermier denna gång, men det är också tillskott som är vetenskapligt bevisade och rekommenderas av bla andrologen.

Han tog sig en efterlängtad öl till maten idag (även om läkaren förordat vin framför öl). Ska vi göra ett försök igen så är det ju redan ett embryo som inte behöver befruktas. Annars är vi i kö för ett tredje färskförsök i maj.

Det blev ingen blastocystodling. För att biologerna ska våga gå vidare med blastocystodling så måste embryona ha kommit upp i 8 celelr på dag 3. Våra embryon hade "bara" 7 celler. Så det ringde 09.30 i dag och sa att vi skulle vara i Turin klockan 11. Det tar ju precis 1½ timme att köra in.

Strada statale mellan Alessandria och Pozzolo var inte saltad! Vi fick köra i 30 km i timmen bakom en lång rad av långtradare tills vi passerat Spinetta Marenga, sen väl på Autostradan så var vägen ren.. Det snöade i Turin när biologen ringde så de var medvetna om att det kanske var problem med väglaget. De sa att bättre att vi kom fram än att vi var punktliga. Gulligt av dom.

Vi fick 3 stycken insatta och 1 till frysen. De andra höll inte fryskvalitet. Att frysa in ägg kostar ca 2000 kronor, embryon var gratis. Vi hade räknat med att få punga ut ca 5000 kronor för blastocyster och ca 2000 kronor för frysning. Men det blev inget av det. Detta blev det billigaste försöket utav de vi gjort (1 färsk och 1 med frusna ägg). Denna gång har vi pungat ut med 1100 euro + 250 för cetrotide (alla andra mediciner är gratis, men inte den som är viktig för att det ska funka...)så 1350 euro iställert för ca 2300 euro som vi fått betala tidigare för färskförsök. Vi har sparat i och med att jag inte åkt till Turin på kontroller varannan dag utan jag har gjort det hos min hemmagyn samt som sagt på att det inte blev blastocystodling eller ägg att frysa

Testdag är den 16/2 och jag har tid för återbesök för uppföljning den 8:e mars.

Här kommer en bild från när Massimo fick äran att trumma bakom Phil Woods med Claudio Capurros storband från Genova i augusti 2010 på Serravalle Outlet, Serravalle Scrivia.

Idag blev det liksom igårkväll ostburgare med cole slaw sallad och vanlig sallad till lunch. Till frukost som vanligt mina kokosplättar med keso och bär. Till middag gjorde jag auberginelasagne med grönsallad. Det blev så mycket denna gång att det räcker till två mål till för två personer.

Jag har även gjort mandelkaka botten som jag ska göra tiramisù utav. Jag lever ju trots allt med en Italienare och måste anpassa mig lite efter hans smak!

Mandelkaka
75gr smör
½ dl sukrin
3 dl mandelmjöl
1 dl grädde
2 tsk bakpulver

Vispa smör och sukrin smidigt, tillsätt en äggula i taget under vispning.
Blanda mandelmjöl och bakpulver och tillsätt tillsammans med grädde i smeten. Vispa vitorna till hårt skum och vänd försiktigt ner i mandelsmeten, det behöver inte bli perfekt blandat.
Häll i en 1½ litersform med bakplåtspapper. Grädda längst ner i ugnen i ca 35-40min.

Tiramisù (som betyder "dra upp mig" eller "pigga upp mig")

250gr mascarpone
½ dl sukrin
3 ägg
kaffe
kakao till servering

Vispa äggulor och sukrin länge tills smeten blir nästan vit
Tillsätt mascarpone och rör om, eventuellt kan man tillsätta ett par matskedar marsala eller amaretto. Vispa vitorna riktigt hårt, så att det blir vassa toppar. Rör ner vitan försiktigt i mascarponeblandningen.
Bred ut ett tunt lager av smeten i en form.
Skär mandelkakan i centimetertjocka skivor och doppa snabbt i kaffe och täck smeten med kakskivor.
lägg på ett ytterligagre lager med smet,tjockare denna gång och sedan ett nytt lager med kaffedoppat mandelkaka. Det sista lagret ska vara smet.
Ställ in i kylen minst ett par timmar, gärna ½ dag innan den ska ätas. Vid servering pudra över kakao.
Tirmasiù står sig ca 4 dagar i kylen.

Vi ska äta den när vi gjort embryotransfer, när det nu blir...

Jag har hunnit lugna mig lite från den ilskan jag kände i måndags och tisdags.
Det är lika bra att gilla läget och försöka att må så bra som möjligt inför kommande Embryotansfer. De finns ju faktiskt de som har de värre.
Vi ska få besked i morgonbitti om det blir transfer morgon eller på lördag, det beror på hur många det är kvar. Jag har pg en sväng av överstimulering,otriligt ont i äggstockarna, speciellt den där folliklarna bara blev punkterade. Småvärker hela tiden, men värst när jag börjar bli kissnödigt eller ska kissa.

Dessa dagar av väntan och med snöstorm från Sibirien passar det bra att ligga och läsa studentlitteratur i sängen med dessa vid sin sida.