Begravning
Skrivet den 2012-02-14 @ 23:17:47
I dag klockan 15 begravdes Vito Marsico i kyrkan i sin hemstad Serravalle Scrivia. Den stora kyrkan var överfull, framför allt av musiker. Vito hade jobbat på konservatoriet i Alessandria och var en mästare på klarinett och saxofon. Han hade spelat med så otroligt många.
Vi var dock tvungna att åka innan kistan bars ut till bilen. Massimo skulle åka ända till Bergamo och spela. Hela vägen hem i bilen upprepade Massimo att han inte kunde förstå att Vito var borta. Han undrade vilken mening det var att leva i drygt två år med smärta och hopp om att kanske överleva, för att slutligen dö när man besegrat cancern.
När jag lärde känna honom var han redan sjuk. Jag minns honom som lång, mycket blek och utan hår, otroligt ödmjuk. I dag svämmar facebook över med bilder och filmer med Vito. Nu får jag se hur han verkligen såg ut.
Vila i frid Vito.
Vi var dock tvungna att åka innan kistan bars ut till bilen. Massimo skulle åka ända till Bergamo och spela. Hela vägen hem i bilen upprepade Massimo att han inte kunde förstå att Vito var borta. Han undrade vilken mening det var att leva i drygt två år med smärta och hopp om att kanske överleva, för att slutligen dö när man besegrat cancern.
När jag lärde känna honom var han redan sjuk. Jag minns honom som lång, mycket blek och utan hår, otroligt ödmjuk. I dag svämmar facebook över med bilder och filmer med Vito. Nu får jag se hur han verkligen såg ut.
Vila i frid Vito.
Ciao Vito... Buon viaggio.
